Cándida, sjung med oss
På parkbänken där du satt mumlet av det lilla vattenfallet dämpade inte fågelsången. Inte heller knakande sulorna på gruset när någon närmade sig tyst mot vägen. Om de pratade, rösterna kom förre till dig. Med den tråden sydde du söndagsmorgnar utan regn. Kom och sjung med oss, Cándida, vi skulle ha sagt till dig om vi visste att vi behövde kör för våra låtar. Men vi var underhållna var och en med sitt eget liv och ditt var osynligt. Så diskret och djup. Vi började precis inse det när du lämnade oss.
(Traducción Aleisa Ribalta)
